Tjenixen på er allihopa!

Jag tänker varna er nu innan ni börjar läsa det här inlägget! Jag har rikligt med PMS för tillfället och är inte särskilt glad så det här är att skriva av mig. Vill du inte läsa? Gör inte det men kom inte till mig sen om du läst det och inte gillar det!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Har det någonsin sett ut på mig som om jag tappar greppet? Som om jag har minuter kvar att leva innan jag kvävs i mitt eget liv? Nej, för jag låter inte folk se det men inom mig så dör jag sakta men säkert. För alla som tidigare frågat så är jag att jämföras med en tiger i bur. Visst, tigern får mat, den får sällskap, den får det mesta av vad den behöver men ändå kvävs den därinne. Varför? För att en tiger måste få vara fri, kunna springa tills benen inte bär längre, kunna äta tills den spyr och välja själv vilken väg den ska gå. Är det så i mitt liv? Inte det minsta! Jag är ingen fri tiger, jag är en fångad tiger som sakta dör på grund av något så korkat som frihet!

Ja, jag har försökt förklara det för några kompisar men ingen jävel tar det på allvar! Jag kvävs på allvar i mitt eget liv, i mina egna val! Varje dag behöver jag välja mellan mina kompisar och jag mår så himla dåligt över att välja bort några framför annat och det gör det inte ett dugg bättre att dem blir förbannade på mig för det! Snälla, försök se det från min sida! Ska jag behöva tassa på tå vid minsta lilla beslut för att jag inte ska få arga blickar på mig? För att jag inte ska känna att någon är förbannad på mig? JAG ORKAR INTE MER! NI KVÄVER MIG! JAG ÄR INTE SOM ALLA ANDRA OCH KOMMER ALDRIG BLI DET! Så SNÄLLA! Sluta tvinga mig att välja! Börja acceptera dem val jag gör! Annars kommer inte jag vara kvar i den här världen mycket länge till!

Sure, ingen läste det, har ändå kopierat det här från min bdb så där var det antagligen en hel del som läste det men det är så jag känner! Ingen kommer kunna ändra på mina känslor, det är mitt hopp och min frihet ni skär av!

Som rubriken säger så kommer inlägget handla om The Last Song och lite tankar runt det.

Såg den precis på datorn, verkar först vara som alla tonårsfilmer. Tjejen hittar en kille hon gillar och saker händer runt det och på det så har hon slutat med musiken på grund av lite saker. Hennes pappa vill ha henne och hennes bror hos honom under en sommar och hon misstycker. Han försöker uppmuntra henne till att börja spela piano igen men hon blånekar. Sedan kommer vändpunkten i filmen. Ronnies (tjejen det handlar om som spelar av Miley Cyrus) pappa har canser som spridit sig till lungorna. Han har inte lång tid kvar att leva.

Mer tänker jag inte säga alls! Jag vet att jag antagligen redan berättat för mycket, men det går inte att beskriva filmen över huvudtaget för den är så mycket bättre än så! Den är även sjukt sorglig! Den sista halvtimmen satt jag och grinade konstant och nu har jag huvudverk på grund av det!

Jag vet inte hur någon annan känner när det handlar om pappor och så men jag klarar det inte. Pappan är en flickas bästa vän. Vad gör man då när man är som jag och inte har någon? Sure tänker ni säkert nu och självklart. Jag har en biologisk pappa. Han heter Fredrik och bor i Sala. Men för det har han inte papparollen i sig. Åtminstone inte när det gäller mig eller min äldsta lillabror, även de enda syskon som är "helsyskon".

Han har en ny familj nu och ja, jag har egentligen ännu en lillebror, Viktor heter han, och blir väl ett år någon gång i November. Men det betyder inte att han är ett syskon för mig i mitt huvud. Som många vet har min mamma och hennes sambo Peter två barn tillsammans, Jesper och Louise. Visst, de är bara mina halvsyskon men jag har aldrig gjort någon skillnad på dem och Wille. I min familj ingår Mamma, Peter, Jag, Wille, Jesper och Louise. Pappa har sin familj och jag ingår inte i den. Det är något jag redan accepterat.

Nej, jag pratar inte med honom längre. Jag har väl i princip sagt upp all möjlig kontakt med honom av en hel rad orsaker som är aldeles för många för att ens tänka tanken med att lägga upp dem här. Någon gång kanske men ingen kommer ju läsa dem. De som läser bloggen vet ju antagligen redan varför jag känner som jag gör.

Jag vet inte längre riktigt vad jag ska skriva. Jag antar att jag bara tänker låta fingrarna knappra in de tankar som dyker upp i huvudet för stunden. Ber även om ursäkt om jag sårar någon genom de jag skriver på bloggen men som jag anser det, min blogg, mitt liv och mina tankar. Ingen kan tvinga mig att tycka annorlunda och är det någon som inte gillar mina åsikter, läs inte då!

Det här är inte första gången jag fått byta blogg på grund av att fel folk hittat den och sen skällt ut mig för vad jag skriver. Jag menar Come On! Det är väl ändå mitt liv och vem läser egentligen förutom mina kompisar? Dessutom så spelar det ingen roll om jag smutskastar någon här eftersom att de som läser bloggen vet det ändå innan så Ge Dig För Fan!

Ja jag pratar naturligtvis om min far och hans fru. Om ni, mot förmodan, läser det här så får ni fan skylla er själva! Det är en fri värld och jag tycker att jag har rätten på min sida! Så gillar du de inte? Stäng ner sidan och sluta läs då! Det kommer inte bli bättre, möjligen värre tills du är helt ute ur mitt liv!

Juste, jag måste be om ursäkt till de flesta av mina nära och kära! Jag har lite svårt för det här med farsor och så, just eftersom att jag inte har en själv och så. Men ta inte illa upp när jag skriver något som kan handla om olika saker. Fråga istället. Det mesta i mitt liv handlar om min pappa och jag tror till och med att när han är borta från mitt liv så finns det inte mycket kvar av mig, just eftersom att det mesta beror på honom och hans fru.

Men bättre fråga en gång för mycket än en gång för lite! Tycker jag i alla fall!

Kanske är jag så urflippad och weird just för att jag inte haft någon normal uppväxt. Vem vet. Hmm, undrar om jag borde börja skriva bloggen på engelska... Jag antar att ni kommer få stå ut med att vissa inlägg blir på engelska. Det är alltid bra att träna :)

Nej, nu ska jag logga ut och ta en huvudverkstablett samt hänga lite tvätt. Mamma blir itne så himla glad om jag är inloggad på datan mitt på dagen! Eller ja, på eftermiddagen då ^^

Här har ni en bild på omslaget till The Last Song med Miley Cyrus,
Liam Hemsworth och Greg Kinnear! Enjoy :)

Innan jag loggar ut måste jag bara säga att jag tycker Miley
är sjukt vacker på den här bilden, och annars också! Någon
som håller med? Någon som sett filmen? Vad tycker du? :)

Much Love
Madelene